Måndag, 24 september 2001

Sankt Tomas av Aquinas satt på bänken framför mig. Den här gången har han en liten vit mössa på sig. Han vänder halvvägs runt med sin stora arm över baksidan av bänken, men hans ögon rörde sig aldrig ifrån tabernaklets riktning.

Han säger: "Jag kommer i lov till Jesus. Syster, allt når nu en kritisk punkt och blir avgörande. Gud måste vara i hjärtat av ditt land. Som det är har folket ersatt kärlek till Gud först med kärlek till sig själva först. Detta speglas i lagarna, i skolorna och i konsumerismen."

"Det är inget under att Kyrkan står under anfall här. Religiösa kall har inte respekt. Himlens uppmaning till personlig helighet ignoreras, för det mesta. Men här har du svaret--nyckeln till världsfred. Här är passet till frälsning och helighet. Det är Helig Kärlek."

"Ingen kan i sanning komma in i Vår Moders hjärta, som är Helig Kärlek utan en samvetsövertygelse. Detta är nyckeln till förändring--i själar, i nationen och i världen. Det krävs ödmjukhet att svara på ett upplysande av samvetet."

Han vänder sig slutligen och tittar mig i ögonen. "Ödmjukhet och Helig Kärlek går hand i hand."