Fred vare med er!
Kära barn, Gud skickar mig hit för att hjälpa er, välsigna er och leda er på den säkra vägen som leder till honom. *Bedja, bedja så att Den Helige Ande må lysa upp er och ge er styrka att vittna om tro, med mod om min Sons Jesu kärlek och hans ljus till alla era bröder. Barn, jag är alltid nära er. Jag, er Moder, önskar fylla era hjärtan med Guds fred. Jag är här med de nåder som Gud låter mig ge er. Öppna era hjärtan alltmer för Gud och era familjer kommer att få himmelens välsignelser.
Gud har gett er en stor nåd idag genom min närvaro här. En dag skall ni förstå anledningen till dessa moderliga ord av mina. Jag har kommit för att välsigna era stad. Tacka Gud för denna stora gåva. Jag välsignerar er: i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Amen!
Jungfru Maria sade till mig innan hon gick:
Min son, bedja, bedja. Förlora inte modet och tro. Gud önskar att rädda alla era mest förlorade och avlägsna bröder och systrar. Låt Herren använda er för att sprida Hans budskap om kärlek. När ni talar om mina meddelanden till era bröder tröstar det både min Sons hjärta och mitt modershjärta. Jag följer alltid med er och välsignerar er. Tack för ert tillgänglighet. Be om förlåtelse för era synder så att ni kan vara Guds. Fred vare med er och era familjer.
(*) Tro leder intelligensen mot skaparen av alla ting, den som är oändligt större, högre och mer värd att älskas än allt annat. Tro gör det möjligt att känna Guds egenskaper, visar allt vad han gjort för människorna och allt vad de skyldiga honom. Med detta troende liv stiger andan över den naturliga verksamheten, utan att lossa sig från denna.
I denna nya horisont som Tro öppnar för dem finner de naturliga krafterna i anden många nya element för sin verksamhet. Denna verksamhet, genom vilken anden inre tillägger sig innehållet av Tron, består av meditation. Denne verksamheten blir mer levande, lättare och fruktbar om den Helige Ande animerar och höjer den mänskliga andan, som då känner att den är i händerna på en överordnad kraft som lyser upp den; till sådan grad att det inte längre syns vara dess verksamhet utan den gudomliga uppenbarelsen som undervisar den.
Vad anden har uppnått genom meditation, på ett sätt eller annat, blir dess egen, permanenta förvärv. Detta representerar mycket mer än en skattkammare av samlade sanningar som kan hämtas från minnet när det behövs. Anden - i den breda och objektiva betydelsen, inte bara av intelligens utan också av hjärta - känner sig bekant med Gud genom kontinuerlig uppmärksamhet, känner Honom, älskar Honom.
Kunskap och kärlek är en del av dess väsen, likt förhållandet till en annan person som man redan har levat med i länge tid och har intimitet: sådana människor behöver inte längre söka ömsesidig information eller reflektera över varandra för att känna igen varandra och döma varandra värda kärleken; mellan dem finns det inte ens något behov av ord. Så bör vi tänka oss själens relation till Gud, efter en lång övning i andlig liv: den behöver inte längre meditation för att lära sig känna och älska Gud - resan är redan färdigställd, den vila redan på det uppnårda målet. Så snart den ställer in sig själv i bön, är den redan med Gud och förblir hos Honom genom kärleksfull överlåtelse. Gud tycker mer om din tystnad än dina ord. Detta kallas vi förvärvad kontemplation. Denna typ av kontemplation är frukten av mycket självinsats, stimulerad och underhållen av många nåder. Vi skyldar Guds nåd, framför allt, utropandet av troens budskap, sanningen som avslöjades av Honom, liksom styrkan att samarbeta med vårt fria beslut: utan hjälp från den gudomliga nåden kan bön eller meditation inte fullföljas.
Överlåtelsen till bönen och tiden vi förblir i förvärvad kontemplation beror på oss. Betraktad i sig själv, kontemplationen - liknande lugn och kärleksfull överlåtelse till Gud, kan betraktas som en form av tro. Detta är den högsta graden av det andliga livet som kan nås genom egen aktivitet, förutsatt att man har fullfört dess logiska följd: överlåtelsen av sin egen vilja till Guds vilja och konformiteten med alla handlingar till den gudomliga viljan.