Sankt Tomas av Aquinas kommer. Han säger: "Lovad vare Jesus. Min syster, detta är hela och summan av helgelse--förtroende överlåtande till Guds gudomliga vilja i varje nuvarande ögonblick. I denna förtroende finns kärlek. I den här överlämnandet finns ödmjukhet. I kärleken, ödmjukheten och enighet med Guds Vilja är självförnekelse."
"Den själ som strävar efter helgelse måste helt överlämna vad han vill för vad Gud vill. Han sätter Gud i hjärtats centrum och rötar ut sig själv. Det är omöjligt för den självupptagna att nå höjdarna av denna överlämnande, eftersom han ser allt som hur det påverkar honom själv. Han söker egen vinst i allt. Han litar mer på sig själv än på Gud, eftersom hans kärlek till Gud är ofullständig. Hans existens kretsar kring sin egen välfärd och inte vad Gud vill för honom."
"Den själ som strävar efter helgelse försöker dock att acceptera allt från Guds Hand. Han ser Guds Vilja i varje situation. Han förstår att Gud arbetar med honom, drar honom in i helgelsen. Därför ser han inte Guds Vilja som ett skarpkantat svärd, utan som en ljusande stråle av ljus som belyser vägen han kallas att följa."
"Oordentlig självkärlek kan inte välja Gudomlig Kärlek, eftersom de två stryker mot varandra precis som köttet motsätter sig anden. Men detta Meddelande från Kammarna av De Förenade Hjärtan kallar på var och en att ta av det gamla och klä sig i det nya. Detta är essensen av helgelse."