Ängeln kom och tog mig med till Skärselden för att besöka en grupp själar. De var alla kvinnor. De kom närmare mig, och jag började undervisa dem om vår Herre Jesus och dela de budskap som jag får från himlen. Själarna lyssnade uppmärksamt, och jag kunde se att de hungrade efter mer. Dessa själar befann sig på högre nivåer i Skärselden eftersom det fanns något ljus, likt gryningstid.
Jag sade till dem, “Oh, vår Herre är så skön. Ni borde se hur Han undervisar mig och hur verklig allt är.”
De sade, “Vi önskar att vi hade träffat dig och hört dig när vi var i livet.”
Plötsligt märkte jag en mycket hög präst som satt mittemot mig och lyssnade på vad jag berättade för själarna. Han flyttade sin stol närmare.
Jag tänkte, “Även prästen tycker om att lyssna på vad jag säger om vår Herre.”
Han kom närmare, höjde sina händer och sade, “Hur skönt! Vad för en undervisning! Vad för en uppenbarelse! Valentina, du är välsignad! Du är välsignad, välsignad, välsignad! Välsignad är Valentina! Må hela universum höra ekon av min röst: Välsignad är Valentina. Må hennes namn vara välsignat. Hur välsignad du är! Välsignad är Valentina för alltid!”
Jag kände mig lite genant när jag hörde dessa ord och undrade vem prästen kunde vara. Jag vet att Han inte var i Skärselden, annars hade han bett mig om hjälp.
Senare hemma avslöjade vår Herre för mig, “Det var inte en präst, det var jag!”
Jag sade, “Herre, jag trodde du var en av de heliga själarna. Men skulle dessa heliga själar i Skärselden inte känna igen Dig?”
Han svarade, “Nej, Jag förkläder Mig så att de inte ska veta att det är Jag. Men jag gillar hur du talar om Mig och hur du undervisar dessa människor så att de lär sig innan de kommer till himlen. Du lovprisade Mig så skönligt.”
Ängeln sade, “Vår Herre Jesus Kristus var så nöjd med dig för att du undervisar de heliga själarna om Honom, särskilt nu när de är nära att komma till himlen.”